onsdag 6 januari 2010
to lose my life
Livet är inte lätt, när det är svårt. Om det inte hade varit en av världens i särklass största klyscha, så skulle jag definitivt stoppa in den i munnen och suga på den nu, inse att det faktiskt stämmer och kanske, men bara kanske göra något åt det. Fast nej, jag gör ju inte det. Jag sitter på mitt ständigt växande arsle och tänker destruktiva tankar. Jag vill inte göra något åt det och jag ännu mindre kan... Vart tog egentligen Powererika vägen, när försvann hon? Min egen gissning; Höstlovet i ettan... nån typ av körtelfeber, en lindrig sådan, men allvarligt, jag vart fan så mycket tröttare efter det. Kroppen hängde inte med liksom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
du är en stjärna i mina ögon
SvaraRaderamen vem är du då? Nu blir jag nyfiken... :)
SvaraRaderaDu är en kämpe Erika! men man kan inte alltid vara på top.
SvaraRaderaOpen to everything happy and sad
Seeing the good when it's all going bad
Seeing the sun when I can't really see
Hoping the sun will at least look at me
Focus on everything better today
All that I needed I never could say
Hold on to people, they're slipping away
Hold on to this while it's slipping away
All that we needed tonight
Are people who love us and like
/ Isis
det är bara jag sickan. tycker så mycket om dig. jag vet hur det känns.
SvaraRaderadu är ta mig fan en de mest livsfyllda personen jag känner. Du vet iaf hur man får andra på strålande humör!
SvaraRadera