fredag 30 december 2011

Hoppel

Måttligt till rågade. Snart åker vi på galej och fest. Går så bra så.

Går så bra så

Blir jävvla sur på mig själv att jag har suttit och stavat osunt på inlägget innan. Jag har inte bara en, utan upprepade gånger valt att skriva: ingetting. Nu när jag ser det mår jag lite illa. Det vore en sak om jag i den hetska hasten hade råkat skriva typ cvar istället för var. Nu var det ett väldigt dåligt exempel, men förstå poängen. Jag har alltså råkat komma emot någon annan tangent när jag sladdat över tangentbordet, och därför har ett ord blivit felstavat, eller slarvstavat snarare kanske, även om det inte är ett ord. Nu är det inte det jag har gjort. Jag har systematiskt suttit och skrivet ingetting, och inte reflekterat över att det inte riktigt stämmer. Framför allt gör det att min text upplevs som mindre trovärdig, tror jag.

Nog om det. Nu ska jag nämligen publicera ett alster som jag skrev någon gång för länge sedan, men som jag faktiskt fortfarande kommer ihåg.

När vi föddes var vi ingenting
Vi var tvungna att dö på natten
för att kunna återuppstå någon
gång mellan skymning och gryning
När vi föddes var vi ingenting
Om du skulle sagt till mig att vi
skulle dö unga, skulle jag inte ha
förstått någonting av vad du sa
Nu verkar vi inte kunna välja
När vi föddes var vi ingenting

Nonsens

söndag 4 december 2011

Har man tomma händer, har man ingetting

Det är så fruktansvärt jobbigt att när jag väl sitter framför datorn, så kommer inte något naturligt. Som att någon bakbinder mina händer, paralyserar mitt sinne, liksom tjuvar min tankeverksamhet. Allting jag skriver blir fult, dåligt, måste suddas ut. Annars kan jag gå och tänka på saker jag borde skriva, men allting stannar vid tankar. Det finns så mycket jag skulle vilja uttrycka i skrift, men jag kan ju inte det längre.

En sån fruktansvärd tomhet. Man kollar på sig själv i spegeln och kan liksom se igenom. Det är helt svart. Det räcker med att jag kollar på min arm eller hand. Jag kan inte ens fantisera om att därinne finns artärer som pumpar runt mitt blod. Det finns ingen muskelmassa, inga ben, ingetting. Det är bara svart. Svart och ogreppbart. Svart luft som cirkulerar under mitt skinn. Som om man bara vore ett skal, till låns för den svarta luften.

onsdag 2 november 2011

köp inte grisen i säcken

Hallå, hallå. Jorden snurrar fortfarande, det forskas fortfarande om liv på mars, pluto är fortfarande den minsta planeten (kallast också va?? ligger längst bort?), jag måste fortfarande damsuga under mitt skrivbord. Det är med andra ord, precis som vanligt.

Tiden står still, och när tiden står still tänker jag ibland att man kanske kunde spara lite tid tills framöver. Sen tänker jag att man plockar in tiden lite då och då, eller ger bort den till någon annan liksom, som inte har så mycket tid. Tack för tiden liksom, tack tack osv osv.

Är så jävla kul att lägga upp bilder på sig själv, men sen tänker jag att det är lite osmakligt. Speciellt när man står vid ett parisehjul och ser ut som man gjort ifrån sig.

Har en cornetto i frysen. SEGER!

tisdag 25 oktober 2011

Brinner hellre upp än tynar bort

Skulle bra gärna vilja skriva blogg nu, men känns inte riktigt som jag kan uttrycka mig. Har kanske tappat det lite. Händer, och har säkerligen hänt, för att jag inte underhåller/underhållit skrivandet.

Jag skulle vilja att det här skulle vara en central för undantryckta känslor, men ack även jag fiskar läsare, och vill att någon ska kommentera mina alster, därför skulle jag (med mycket stor sannolikhet) publicera bloggen på facebook, och därmed eventuellt blotta en del av mig själv.

Dagens fråga: Varför färgade jag håret svart, när jag såg så trevlig och tillmötesgående ut i blont? Blir en fråga värd att fundera och vanka av och an i mitt rum till (Sulis rum också såklart.).




tisdag 11 januari 2011

columbussfetttot återuppstår!!!

Känner att jag måste börja rasa i vikt. Ingen träning på det inte, utan bara stenröserasa och sen fit och fin på playan som ett sträck eller en glasspinne!


Det mest fruktansvärda jag på senare tid förstått, men kanske sedan länge förmodat, är att min näsa lutar, från bilden sett, åt höger, men när du ser mig rakt i ansiktsburken, åt vänster. FAN!

torsdag 6 januari 2011

YOU CANT BURN OUT IF YOU WERE NEVER ON FIRE

Det blev lite filmhyrning kvällen till ära.......... DOKUMENTÄR OM THE DOORS, when you`re strange. Mycket fin film, kanske tragisk.



Jag tänkte att liksom Sara, eventuellt ge upplopp för en poetisk ådra, om någon sådan går att hitta hos mig, i bloggen. Jag måste fundera och överväga först kom jag på. Kan bli mycket utlämnande annars.

En sak jag dock vill ha sagt. Det är inte långt kvar tills avresa nu, och det får mig att bubbla lite faktiskt. Den mest välförtjänta semestern någonsin. Ingen annan semester har nånsin vart välförtjänt, men NU!



Var tvungen att mecka lite med min söta diggiskamera. Absolut ingen märkvärdig, men en som är bra till bra pris! peace