hARDCORE Suphastaah

Nu är det verkligen på tiden att jag rycker upp mig (först och främst). Skiter i dig (för du är så snurrig i ditt huvve, som är litet...). Ger allt och alla som kommer i min väg en liten notering om att vi kommer ses igen, för jag har fått hybris!

Alltså nu kör vi, jag vet inte på vad, men nu kommer alla som har tappat gnistan på grund av en rad olika saker, typ huxfluxgrejor och -20 (snö) återuppstå! YEAH!

Kuk i ballen!

Mycket sånt nu... å andra sidan vad menar jag egentligen? "Kuk i ballen" liksom? Alltså typ en dubbelballe eller nåt. En snorre och sen en annan i den, eller?

moordor

Jag är så trött på allt att jag inte ens orkar kommentera mina egna tankar. Dom är typ svarta (skulle inte kommentera) och svart är ju ingen färg, det är snarare så man känner sig.

Sen undrar jag varför jag blivit begåvad med ett mindre fördelaktigt yttre? Nu när jag snart snurrat 19 varv på planeten jorden, så är det inte så högpresterande, inte heller moget, att klandra sitt eget yttre och i och med det ge sken av att man sitter med ett flugfiskespö och fiskar efter positiva kommentarer, att så är inte fallet. Men så är inte heller fallet (från min sida), utan jag bara funderar... Vad kunde jag gjort bättre i mitt förra liv för att bli snyggare nu?

För övrigt är jag djävulskt trött på åsynen av mig själv och insynen av att jag är jag, och att jag aldrig kan bli någon annan. Slutet är nästan alltid gott. Jag blir fulare med åren. Jag har problem. Ae jag vet inte...

Kaninkokerskan.

Dagen i dag har gått i funderingens tecken. Jag kommer på mig själv med att sitta och fundera på lektionen, när jag käkar, röker, sitter på bussen, över allt... Det är nog ett ganska vanligt fenomen, men ändå, mina funderingar går ut till helt oväsentliga saker. Inte oväsentliga, men saker som inte borde uppta så stor del av min tankeverksamhet, men ändå gör det.

chasing pirates (för andra gången)

Har vart ganska mycket att stå i denna helg, vilket har resulterat i att helgen har gått undan. Men det är skönt att vara igång hela tiden, så slipper man tänka så mycket. Fast lite funderande hann jag med. Runt åtta (på morgonen) satt jag på Fannys köksstol och tänkte lite, tills Fanny, som jag trodde sov, frågade: Vad väntar du på Erika? Ett abrupt slut på tankarna.

Fotosessionen hos Fellan gick kalas! Vi hade supersnygga tjejer som modellade, så det vart mycket bra. Nu måste vi komma igång med hemsidan så snabbt som möjligt!

Nu var det tänkt att jag skulle kolla på i en annan del av köping.

Snusmumrik också...

Ont i huvvet, trött, tjurig, mycket att stå i. PLUPP!

STORT äpple

weee wee!

Igår vart jag lite stressad över balklänning (faktiskt, tro det eller ej, men det känns som alla börjat leta eller fixat någon som ska sy). Igår klickade jag kanske hem min balklänning, men den är inte typisk och den kanske inte gills som balklänning, men ett alternativ i varje fall. 280 pix gav jag för den. Ebay är ett hett tips!

Funderar annars på att ge Stockholm en chans att hitta en balklänning åt mig, kan inte vara helt omöjligt. Det blir framöver.....

En bränd tjej.

En kärlekshistoria

Jag sitter här och funderar, filosoferar och summerar. Snöflingorna virvlar i luften utanför fönstret och jag önskar nästan att dom snart skulle ge upp. Snö är absolut bättre än slask, men nånstanns inom mig har det börjat krypa, jag vill att våren ska komma snart. Våren är kärleken. Det som spritter i kroppen och får kroppen att bli ganska tung, som bosätter sig i vårat huvud och vägrar ge sig av. Kärleken som också är synonymt med svek och sårande, men det glömmer man ju just då. Våren känns mer som en fin fika i en fin park någonstanns i Norrköping, två som kanske precis har träffats eller två som har hängt ihop länge, två själsfränder. Vinter känns mer som en puss eller ett hångel på Hugo. Båda vet att varken det ena eller det andra kommer leda någon vart och att jag kommer gå hem så fort som möjligt på morgonen. Vi kommer ge varandra den där natten, men sen blir det inget mer. Hejdå, vi hörs... Såklart är det säker likadant på våren, sommar och hösten, kanske ändå mest på sommaren när det är varmt, men just vintern, det känns inte som den ger nått upphov till kärlek. Vart ska kärleken få plats i all snö, alla kläder? Alla jobbiga tankar? Skål för kärleken och för att en stenhård tös har mjuknat lite, kärleken suger musten ur en ibland, men den kan också vara bra fin ha?

Så nu till min kärlekshistoria. En söndag, dagen innan skolan ska börja, skulle mitt hela engaemang gå till skolarbeten och måsten, men för första gången på länge vill jag skriva. Skriva om vad jag vill och kanske helst skriva med min oläsliga text på papper, så ingen kan fundera över vad jag skrivit och vad jag egentligen menar... Men nu ska jag skriva en kärlekshistoria, för när något är påväg att försvinna, kommer man ihåg dess första skepnad, så innerligt.

Hon hade aldrig stött på kärleken. Hon önskade på kvällarna att hon någon gång skulle träffa någon och hon hoppades att det fanns någon där ute som kanske kunde visa henne vad kärlek var. Utåt sett låtsades hon som om kärlek var överskattat och hon var ganska rädd för den där kärleken ändå, det var lite läskigt att komma nära någon så, tänkte hon. Hon som knappt kunde krama sina kompisar utan att få panik, skulle hon kunna krama en kille? Men så började han snurra runt i hennes tankar. Han, han, han. Han gick i samma klass, men det var omöjligt. Det fanns inte på kartan. Han skulle aldrig se henne, även om hon nästan alltid hade honom på promenad i hennes tankar. Så hon gav upp, men hon kunde liksom inte få bort honom ur tankarna. Omöjligt! Hennes kompisar testade lyckan på fester. Hon vågade inte.

Två år senare gav hon upp, den här gången på riktigt. Det var ingen idé... fortsättning följer...

Badhuset?

Igår när vi var och fika kom brudarna på den geniala idén att de skulle till badhuset. Okej... Men det var ju å andra sidan mest för att träna. Lovisa ville följa med, så hon tänkte skolka från skolan, fast hon ångra sig nog lite när hon tänkte på vad fröken skulle säga om det kom fram. Priset tog nog ändå Cassandra som sa att det var powerwalk till badhuset som gällde, POWERWALK!? I typ 15 minusgrader? Jorå, som den diplomat Cassandra är, så lyckades hon övertala samtliga typ, dock inte mig, som var osäker... så ingen bathhouse för mig alltså, jag måste ändå skriva klart min judendom, finanskrisarbetet på 5 saftiga sidor, en krönika känns det som jag kan försöka åstakomma och lite mer där till.

Denna sko vill jag prångt ha, men pengarna (som vanligt) är ju problemet. Kanske om jag kränger lite skor som jag inte vill ha längre, typ tradera, might... Sedan vet jag att skon påminner om minimarkets, men det är Jeffrey Campbell och han verkar vara lite härmis, men allvarligt lite brybear på det alltså.

Brimful Of Asha

Sitter och pluggar. Gör allt som jag borde ha gjort för några veckor sedan. Typiskt mig, typiskt Erika. Försöker finna någon sort motivation till att skriva inspirerande texter. Önskar att jag kunde trolla med ord som endel kan, typ Sara, jag tycker mig kunna känna igen en "ordtrollkarl" i dig. Det är häftigt att kunna vara det. Jag hörde och bedömde ett nationellt tal i höstas. Det var en ordtrollare! Grymt!

Okej, fika 19.00. Hinner jag? Njaa... Borde jag? Definitivt! Måste umgås med mina bästa vänner!

to lose my life

Livet är inte lätt, när det är svårt. Om det inte hade varit en av världens i särklass största klyscha, så skulle jag definitivt stoppa in den i munnen och suga på den nu, inse att det faktiskt stämmer och kanske, men bara kanske göra något åt det. Fast nej, jag gör ju inte det. Jag sitter på mitt ständigt växande arsle och tänker destruktiva tankar. Jag vill inte göra något åt det och jag ännu mindre kan... Vart tog egentligen Powererika vägen, när försvann hon? Min egen gissning; Höstlovet i ettan... nån typ av körtelfeber, en lindrig sådan, men allvarligt, jag vart fan så mycket tröttare efter det. Kroppen hängde inte med liksom.