Bara för det känner jag mig inte längre så sugen på att skriva något, men det är lite uppbrott nu. Det är kanske lite förändringar i mitt liv. Jag måste erkänna att jag nog kanske inte kommer fixa det, eller snarare att jag inte har en aning om vad jag ska göra. Det gör onte i hjärtiset, nästan hela tiden och det är fan lustigt att man kan ha ont där på riktigt. Alltså att hjärtesorg är sanning, att det faktiskt finns. Kanske inte specifikt i hjärtat, men i bröstet, eller man kan fan ha ont i hjärtat med.
Bara om min älskade väntar, om jag hör hur hjärtat sakta slår, kan jag bli den jag va igår
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar