Har man tomma händer, har man ingetting

Det är så fruktansvärt jobbigt att när jag väl sitter framför datorn, så kommer inte något naturligt. Som att någon bakbinder mina händer, paralyserar mitt sinne, liksom tjuvar min tankeverksamhet. Allting jag skriver blir fult, dåligt, måste suddas ut. Annars kan jag gå och tänka på saker jag borde skriva, men allting stannar vid tankar. Det finns så mycket jag skulle vilja uttrycka i skrift, men jag kan ju inte det längre.

En sån fruktansvärd tomhet. Man kollar på sig själv i spegeln och kan liksom se igenom. Det är helt svart. Det räcker med att jag kollar på min arm eller hand. Jag kan inte ens fantisera om att därinne finns artärer som pumpar runt mitt blod. Det finns ingen muskelmassa, inga ben, ingetting. Det är bara svart. Svart och ogreppbart. Svart luft som cirkulerar under mitt skinn. Som om man bara vore ett skal, till låns för den svarta luften.